Det är bara kärlek

Himlen är grå.
Regnet låter inte ens mysigt, sådär tudumtudum på taket.
Det bara strilar ned.

Sånna här dagar längtar jag efter Stockholm. Efter Fåtöljen på Götgatan, vårat café.
Det är litet, inrökt, otrendigt och fult. men det är VÅRAT. Sånna samtal vi har haft där.
Jag, Leona och Josefine. Mina själsfränder.

När Leona jobbade i Japan hela sommaren, satt jag och Josefine på fåtöljen och drack vårt söderté, mest för att hålla tradtionen vid liv. Det var något som fattades. Och vi båda visste vad det var. Men vi ignorerade det, och klamrade oss fast vid Fåtöljen Götgatan.
Under sommaren då allt vändes upp och ned, jag fick mitt hjärta krossat, och Leona blev japanese var det på fåtöljen vi kunde sjunka ned på varsin mjuk stol och bara låtsas.
Låtsas som att allt var som vanligt och att vi var tre igen.