Lelolicious has left the building

Nu är lelle hemma i sthlm igen. Och det är saknad.
Speciellt eftersom det ligger en sommar imellan oss som ett oändligt hav.
Den 15 augusti ses vi igen.
Det kändes så sjukt att stå där imorse, vid hennes tåg och bara veta att det kommer hända oss båda så otroligt mycket denna sommaren.
Eller henne iaf. Hon kommer gråta, skratta, och vara med om helt sjuka grejer och jag kommer inte att få vara där för att hon är i New York.
Och jag är här. Heeeeela sommaren.
Vi kom på hur mycket det hela lät som en scen ur den sämsta ungdomsfilm när vi stod där, solen lyste på perrongen, jag helt ledsen, i mjukisbyxor och med kladdigt gråtsmink. Hon, modellen - påväg ut i världen, höga skor, rullbag och hår som flyger.

Jag - Du kommer ha det så jävla kul! Fattar du? Ta vara på detta nu. Det kommer bli skitkul.

Lelle - Men du med! Du kommer med ha kul!

Jag - Jag kommer fan vara fast här hela sommaren. Vem är kul..

Lelle - Men vi vet verkligen ingenting ju! Just idag står vi här och vi vet inget av vad som kommer hända. Jag ska skriva upp det i min kalender. att idag visste vi ingenting, och när vi träffas igen kommer vi veta så sjukt mycket mer.Om vad som verkligen hände denna sommaren.

Jag - Ska du skriva upp det? att vi vet ingenting?

Lelle - Ja! Det är ju också viktigt.

Jag - Ja...