Mr pimmen

Det är miss i nassen och jag har pratat men Lelle en stund nu. Vi snackar minnen.
Om hur bra jag trivdes hemma hos henne från första stunden vi blev vänner, och hur sjukt bra jag kommer överens med hennes familj. Hennes hem är verkligen mitt hem också, på riktigt . Hos Lelle är dom väldigt öppna iaf, jag svarar tex alltid i telefonen där, och det är bara att ta något i kylskåpet när man vill.
Tänk dig en trea mitt i konstnärs/vänsterkvarteren på söder, belamrad med saker, rockplanscher och coola bilder på Leonas mamma Lena från tiden då hon var groupie. Eller inte groupie för det lät fel, men hon hängde med dom coola på 70-80-talet. Det luktar tvättmedel och rök i hela lägenheten och det är tända ljus, stökigt och bara helt underbart.

Något som vi alltid garvar åt är över när jag svarade i telefonen och det alltid var en kille som hette Pimmen som ringde, och han och jag snackade och skojade eftersom jag var stammis på att svara telefonen, och en dag ringde han och ba "Felicia, säg till Lena att jag kommer över om en halvtimme" Så jag ba "lena, pimmen kommer om en halvtimme!" För han och jag var ju värsta telefonkompisarna.
En halvtimme senare plingar det på dörren, och jag öppnar, hejhej pimmen! kramkram trevligt att träffas haha jag är telefonist här haha. En timme senare fattar jag att Pimmen inte är någon annan än Thåström.
Nu har jag träffat honom ganska många gånger eftersom han gillar att hänga i Lena och Lelles lägenhet lika mycket som jag.
Minnen alltså. Jag saknar Lelolicious.

Min lelolicious i fluffhår, hon är snygg i allt den räkan