I love you, but I dont have too like you right now.

Med 5 trötta, röda rosor i handen och byxorna blöta upp till låren står han utanför våran dörr. "Förlåt. Jag har varit ute i två timmar, alltså det är översvämmning allt är avspärrat, Jag fick vänta tills brandmännen drog till nästa avspärrning sen gick jag igenom vattnet. Men alltså det är inte synd om mig. Jag är bara... Förlåt förlåt förlåt."

5 rosor...Ska det symbolisera något speciellt? Jag har sån dålig koll på sånt. 7 rosor är väll Jag älskar dig? eller är det 3? eller 12...


Det kallas väll ödets ironi att jag för tre dagar sedan fick min första blomma av en kille, sådär på riktigt. 1 stor röd ros. Av en kille jag verkligen har JOBBAT på att funka med, och så kommer du. Och tar bort allt det magiska med dina 5 rosor och att du tagit dig genom halva stans trafikkaos och översvämmingar.
Jag kände mig som Jim Carrey i "Mina Jag och Irene" eftersom en sida av mig ville börja gråta och krama ihjäl dig, och jag riktigt kände hur halva mitt hjärta blev alldeles varmt.
Medans min andra halva ville ge mig själv en käftsmäll.

Men jag har VÄXT UPP. Jag har valt bort människan jag älskar älskar älskade. Jag har valt bort magpirr, passion, pirr. Jag har valt den vuxna vägen och är med någon som jag ska LÄRA MIG att älska.



Jag läste igenom nu. Fan vad illa det låter ändå...

Han fick ett par torra mjukisbrallor och stumpor och en kopp té. Jag gav rosorna till mami.