Lisalover

Jag gjorde en brazilian för två veckor sen.
Och jag är arg för den har redan börjat växa ut, medans Papos lisa inte har ett enda hårstrå.
Papos vaxare är från Tjeckoslovakien, och jag ville inte gå till henne för att jag tyckte att hon verkade "oseriös", så jag gick till ett svensk ställe.
Rasist är vad jag är, RASIST.
Jag ska fan också gå dit nästa gång, jag ska inte vara så fördomsfull med vem jag flauntar lisa för.
Damn right.

Grrrreece

Jag saknar Linda!
Jääärtemyrket! :(
Men jag vet att hon med all säkerhet har det underbart, och God knows she need a vacation.
Men jag vill ocksååå.

One of these days maybe your magic won’t affect me

Och jag känner alltid i hjärtat när jag skall se honom.
Jag blir aldrig ens förvånad.
När jag närmade mig vagnarna sträckte jag på nacken för att kolla vart han var, och jag blev förvånad att han inte var där. Okej, fel känsla i magen, tänkte jag och gick för att ställa mig vid de andra vagnarna.
Och där var han, förstås.
Eftersom vi slutit fred nu, eftersom vi är mogna, vuxna människor, så ignorerar vi inte varandra.
Och hälsningpussen bränner på kinden. Eld eld eld.
5 sekunders tystnad efter hälsningfraserna, och jag gör det jag inte får göra.
Jag ser upp i hans ögon, och där finns det som jag inte vill se, och det jag vet finns i mina egna ögon ."Hur fan hamnade VI här?"
Det är så vemodigt, så jävla ledsamt.
Jag ser hur han småler, och jag rycker på axlarna.
Han skrattar till : -"Alltså de är så sjukt det här Felicia..."
Jag vet att det är sjukt för det är ju HAN, han med stort H, det var han och jag och det hade ju bara börjat...
"Men du...Sköt om dig. hejdå" Jag lägger min hand på hans arm, och går. Innan det blir för personligt, innan fasade går sönder.
Jag släpper inte in dig igen. Fattar du.

Länge sedan foe shoe. Men jag har ju ett liv nu...
Eller en prins faktiskt. MIN prins!
Bara kärlek.

Men här sitter jag igen. Varför vet jag inte riktigt.
För särskilt grym bloggare är jag ju inte, och hela bloggrejen känns ju ganska av nu faktiskt.
Jag vet inte ens vem som läser vad jag skriver. Eller Linda vet jag ju såklart.
Bara kärlek, där också.



Timba med One republic - Apologize är så sjukt jävla fet.

I’m holding on to your rope
Got me ten feet off the ground
And I’m hearing what you say
But I just can’t make a sound
You tell me that you need me
Then you go and cut me down
But wait...
You tell me that you’re sorry
Didn’t think I’d turn around and say..
That it’s too late to apologize, it’s too late


Jag har gråtit som ett cp till den idag. Alltså verkligen känslorna utanpå kroppen, det är jaaaag.
Alltså det här var verkligen det ONÖDIGASTE inlägget ever. asså wtf.