Tjohoooo! Civilisation!
Bilder kommer när jag har hittat sladden, orkar inte leta nu. men jag har allt några fetingbilder att dela med maj av. Yäy yäy yäääyy säger ni.
Jag har aldrig skrattat såhär konstant mycket någonsin skulle jag tro. Alltså i sträck.
Jag och Josefin hos Tore i 6 dagar, rejält skitiga och sluskiga men sjukt skojfriska.
Vi har haft time of our lifes typ.
Ridit 4 pass om dagen, Josefin förälskade sig i Mimmi - världens vackraste arabkorsning, Gnistan - världens bästa halvblodshoppehäst, Rex - min kusins fälttävlansfullblod, och Sheherizad - en halvblods hoppehäst som var attans stiligt.
Jag skruttade omkring på min älskade lilla Saga, min lovely pony som är mitt livs kärlek sen 10 år tillbaks. Fast Bagheera, deras nya Welsh Cob är numera också en älskling.
Fatta att få rida så mycket kvalitetshästar flera gånger om dagen, det var en aning mört i stjärten alltså.
Förutom dom 8 ridhästarna hade vi hand om 2 småttingföl, Sessan och Lillan, och två hingstar, Max och Dunder.
Och vår egen vovvsing, min kusins pitbull Santo. Han är fett cool. Han knäcker alla förortsvovvar kraftigt. Han är av den största pitbullrasen som finns, han är stor som en golden retriver och helt biff, och världens snällaste. Honom har vi traskat omkring med, våran bullis (`v´)
Vi satt inte still en sekund på hela dagarna skulle jag gissa, vi stod till och med upp när vi åt våra nudlar.
Vi har haft så sjukt kul, badat på flotten, sovit i hagen, hoppat i hö, och drivit med vår storstadsimage.
Vi satt och diskuterade småstäder en kväll och Josefine berättade att det bara bor 80 000 människor i Karlstad, och det hade vi sjukt roligt åt, vi ba "hhaaha fyfan värsta byn, incest! kusingifte!" Och mina kusiner ba "men det bor 4 000 människor här..." Jobbig stämmning.
Sen var det dax att guida lite småungar runt på gården och berätta lite om hur det funkar på landet typ, och min morbror skulle jobba så det var jag och Josefine som fick den uppgiften,
sagt och gjort, dagisfröknar for life, vi improviserade kraftigt: "Ja här på ängen växer det havre och annan frukt, såsom russin."
"När jag sitter på toa så vet jag vart jag är någonstans, men när jag reser mig upp så vet jag inte vart jag är - asså jag vet inte vart jag äääär !! "
Och jag får ju inte glömma dem viktigaste! Våra hjärtan! kattungarna! Två små söta kattungar som vi fick i uppgift att döpa. Vi tog oss en stunds ordentlig funderare, sen hade vi dom perfekta namnen - Plöje och Stanko. Plöje var min och Stanko var Josefins. Det var kärlek alltså.
Morbror Tore blev arg och försökte tvinga oss och döpa om dom, men kattisarna lyssnade inte på något annat än sina nya namn, så Plöje and Stanko blev det till vår lycka. (`v´)
Naaj, nu blev det ju massa chamcham här. Och jag har inte ens kommit till Gotland ännu.
Men dit flög vi, och det var soft. Jag är brun. Trött. Sjukt bakis och trött på rosa skjortor och pikeér. Och om jag hör Boten anna en gång till så kräks jag.
Jag hjärta Gotland.