Du måste börja bearbeta

Nu är klockan miss i nassen och jag sitter i mitt fönster med mitt té och mammas laptop.
Jag orkar inte röra mig. Jag har inte orkat röra mig på hela dagen, luften har verkligen gått ur mig. Jag är trött ända in i själen.
Och jag känner bara "Kom igen, du har massa kul du måste göra! Folk kommer bli besvikna du måste vara med!" Men jag är så jävla trött... Jag blir bara stressad.
Jag har rymt ett tag nu. När det blir jobbigt så sysselsätter jag mig järnet och jag hinner inte tänka. Jag rymmer från tankar och jobbigheter, sen när jag får en lugn sekund så känns det som att springa rätt in i ett tåg.
Jag vet inte om jag fungerar utan fest, skratt, skrik, gap och galenheter.
Eller åtminstonde utan sällskap. Jag har alltid klarat mig så bra själv. Men efter det som hände så vet jag inte. Tystnad och tid att tänka skrämmer skiten ur mig nu, jag orkar inte tänka och jag orkar inte tycka synd om mig själv.
Det är bra nu, det är över, gå vidare. Det skulle inte få förstöra, för jag har inte tid att det här ska påverka min framtid.
Jag orkar inte. Jag vill hyra fem filmer och köpa en påse godis, ha gråtkväll och sedan må bra. Men det funkar inte nu. Jag är inte ledsen, för såhär i efterhand finns det inget att göra.
Jag är inte arg, för att gå vidare måste du förlåta, åtminstonde förlåta sig själv, så jag är inte arg. Jag vet inte vad jag är.

Hahaa jag skrämmde ihjäl Anna förut, hon hade en jättefin bild på msn så jag tänkte att ähh va sjutton jag ringer och gratulerar, så jag ringde med dolt nummer och när hon svarade så skrek jag med coolaste brytningen: "walla du ert så sniggt att jag tror jag dooor!!!!!! jag svimma av mitt stol!!!!! får jag din nummer jag ringa vi kan pratta om sex kanske lite??"

Hon la på. Man ba tack.

Jag och Anna var snygga i 9:an. Webcam. Sååå coolt.