Can you really forgive if you can't forget?

Tjejen har så skön stil, blandar dyrt och billigt och ser väldigt enkel men classy ut. Bilden är från sartorialist.

Jag är så extremt ledsen och seg idag, kom på att jag hade naturlektion idag, precis när jag satt på vagnen påväg hem och hade pustat ut. Så det var bara att kliva av i Storås och åka tillbaka till skolan, och vääänta. Min lektion började fyra och var klar halv sex. Fyfaan säger jag bara.

Satt på vagnen hem och hade heartbreakmusik i öronen, och hittade ett gammalt citat som jag skrivit på en lapp i min väska. Läste det och började gråta, tårarna bara rann och jag kände mig som en liten tönt.

En tant kom fram med en näsduk. Tacka gud för snälla gamla männsikor ibland.
"When you're young, your whole life is about the pursuit of fun, then you grow up and learn to be cautious; you could break a bone, or a heart. You look before you leap and sometimes you don't leap at all because there's not always someone there to catch you. And in life, there is no safety net.
When did it stop being fun and start being scary?"

Sen när blev jag såhär rädd? Jag är gammal och grå inuti. Det känns som om min själ är 70 år, och så trött så trött. Det känns som jag har åldrats en livstid på ett halvår.

När jag kom hem hade mami lagat wook och jag blev glad. Mat gör en hel del faktiskt...

Varenda människa blir ju helt emo av att inte äta på sju timmar, så nu känns allt bättre.

har kokat té och ska lägga mig i min säng och kolla mitt favorit Sex and the city-avsnitt (the domino effect), sen ska jag hasa mig ner som ett mumintroll i mitt täcke och kolla på CSI kl nio.

Yääy säger emo.