Jag (`v´) Axess-akuten

Idag hade mamma gjort så fiiiint när jag kom hem. Tända ljus och städat jättemycket, och roffe hade ju hjälpt till också stackarn. Han hade dukat, han var väldigt stolt

Just det. Fick en förklaring till min 20 timmars-sömns häromdagen. I förrgår kände jag mig skitkass efter Sverige-England matchen så jag och Mami åkte in till axess akuten runt ett på natten.
Alltså jag älskar det stället! Eller kanske inte ska ta i, men man behöver ju inte vänta längre än högst en timme eller något. Det är lyx.
Men iaf, En sköterska tog lite prover på mej, blodprov också tempen i örat.
Så går hon ut och jag och mami sitter kvar och väntar.
Efter en stund kommer 3 läkare och två sköterskor in, plus två människor med en bår och dropp.
Jag fick en smärre chock eftersom jag hade ont i halsen när jag svalde ungefär, och hade ont musklerna, och var lite trött kanske. Men läkarna var helt fjantiga och jag fick lägga mig på båren och fick dropp, och så börja dom prata; "Vi har aldrig sett en person som är såhär uttorkad och med sån här hög feber som fortfarande kan gå och prata! Eller överhuvudtaget kommunicera!"
Jag och mami såg nog ut som frågetecken båda två och jag började garva, och en av läkarna ba "Ja det är ju vanligt med feberyra, hon har säkert uppträtt lite orationellt det här två dagarna?" och mami ba "Jaja, hon har sagt JÄTTEMYCKET konstiga saker faktiskt!"
och läkaren ba "Och skrattat åt orationella saker också?" mami - "Jaja! Hela tiden!"
Då ilsknade jag till - "Men mamma det har jag ju inte! Du vet ju att jag ÄR sån!"

Men jag har tydligen haft cp-hög feber och min kropp har behövt kallsvettas för att kyla ned mig så då har jag förlorat massa vätska, och dagen då jag sov var min kropp så utmattad att jag låg i något som kallades "semi koma". HAHA Va e d liksom. bu hu. stackars mej.
Men nu har jag jag kukkelimukk-medecin, så jag har slutat att feberyra och skratta åt orationella saker. NOT.