Spöken i garderoben, monster i datorn

Hahaha måste berätta om igårnatt faktiskt! Så jävla roligt.
Klockan är sent och jag precis gå och lägga mig när jånie skriver till mig på msn och ba: "Felicia, kolla denna filmen, den är helt otrolig!"
Eftersom Jånies vokabulär på msn i vanliga fall består av "aa" "mm" och "ok" så förstod jag ju att något var på g. Men jag klickar på länken iaf, och förstår ganska snabbt att det kommer dyka upp nått äckligt på skärmen, som kommer skrämmas typ. Så jag stänger av ljudet och sätter mig 5 meter från datorn med händerna för ögonen. Men inget händer, på typ tre minuter.
Det är en jäkla fotbollsfilm. Så jag flyttar mig närmare datorn och sätter på ljudet och tänker på hur fjantiga killar är när det gäller fotboll alltså.
Och då, från ingenstans dyker det upp världens äckligaste blinkande monster-fejja på hela skärmen och monstret skriker Feeeeeeeeeeeeliciaaaaaaaaaaaa!
Jag dog. Alltså seriöst. Om jag inte precis hade varit på toaletten så lovar jag att jag hade pissat på mig. Jag börjar panikgråta av chock och skriker.
Och så ringer min mobil och det är Jånie som garvar ihjäl sig. Så jag gråter i tio minuter och han bara skrattar, sen garvar vi en stund och sen blir jag skitarg och skäller på honom och han bara garvar mer.
Det var något monstergrejs som man kunde spela in eget ljud på, så han hade skrikit FEEEELICIAAA med sin äckligaste röst, så ni kan ju fatta att jag dog.
Sen så sitter jag i mitt fönster och pratar med jånie och skall ta en smocke, så jag sitter där och är helt rädd fortfarande, och han pratar om nått oviktigt, det är helt mörkt ute och klockan är tio i två.
Då sticker ett huvud ut från det öppna fönstret brevid mitt rum och ba "BÖÖÖH!!" Jag GALLSKRIKER rakt ut och tappar min smocke och mitt teglas som landar med ett krash på våran trädgårdsgång. mobilen lyckas jag rädda och Jåni garvar som en galning och jag börjar gråta IGEN. Min jävla lillasyster hörde att jag satt i mitt fönster och pratade med någon, så hon bestämde sig för att vara lite rolig och sticka ut huvudet genom sitt fönster och skrämma mig. Mycket jävla roligt asså.
Jag har aldrig varit ett sådant nervvrak. Jåni fick prata med mig tills jag lugnade mig, men han bara berättade om när han hade varit i Österike och bott på ett spökhotell med sin familj, och om hur spökerna kunde dra i ens fötter om man satt med dom på golvet. Jag HOPPADE upp i min säng.
När vi hade lagt på efter en timme och jag precis kände att jag var påväg att somna så ringde det med dolt nummer, och min psycho-ringsignal är inte att leka med. Men jag svarade inte.
Det räckte med skrämmsel för en kväll alltså.