Fast du valde själv

Som vi alla vet kan livet ändras på en sekund. En sekund, sen är inget som det var.
Allt är som vanligt men ingenting som förr.
Fick veta igår vad som verkligen hände med den person jag älskade.
Det har alltid varit en pusselbit som fattats i förklaringen till varför det blev som det blev mellan oss, vad som hände. Egentligen.
Varför han bit för bit förändrades, försvann. Varför drogerna tog över.
Jag var den sista att få veta.
Min älskade brann för fotboll, det var hans allt. Eftersom hans situation med familj var så tragisk, var det fotbollen han hade fokuserat på, älskat och satsat på. Han var alltid först på träningarna, och sist att gå hem.
Igår på vagnen satte sig två personer bakom mig, fast längre bort. Dom såg mig inte.
Dom pratade. Om fotboll, om allt möjligt.
När jag hörde hans namn frös jag till. Det sög till i magen, som att missa ett steg i trappan.
Den ena killen sa;

"Aaa du vet, jag gjorde tunnel på honom på en träning, så han blev tvärarg, så sen i närkampen blev jag också arg duvet, så jag ba fällde han sen på kanten, tvärhårt blev det, duvet jag menade inte så hårt. Så duvet hans fot blev heeelt fuckad."
"Ooo shiit..."
"aaa, och duvet den har inte blivit bättre. han kan inte spela mer. Och nu knarkar han.."
"fan alltså.."