Dagisfröken for life

Ursäkta blogg-uppehållet, men nu är jag tillbaaaaks. Yes typ.

Jag har varit ridlägerledare i tre dagar, börjat jobba på kvällarna, lekt lekar med kidsen och gjort kvällsmat och sådant, sedan har jag sovit där. Det var scary kan jag medela, även om jag är väldigt orädd för sådant i vanliga fall. Är inte mörkrädd, rädd för mördare och rånare eller någonting sådant. Eller alltså om jag såg en mördare smyga omkring runt stallet hade jag nog kissat i brallan, men det jag ville få fram var att jag inte är en så rädd person. Whatever.

Det har varit kul iaf, jag har bättre hand med barn än jag tror har jag upptäckt! Yes! Dagisfröken! Yes!

Tänkte bara meddela att det är så otroligt mysigt att få brev. Riktiga brev på posten. För det fick jag häromdagen. Trode först att någon av ridlägerbarnen skickat det för det var hästbrevpapper och såg väldigt 12+ ut. Men det var från Linda, hon har semestrat sig i Småland. Har ju blivit lite av en tradition faktiskt att hon skickar brev och vykort till mig då. Helt mys! Jag är typ världens sämsta kompis när det gäller sånt, jag är ganska opysslig och ganska slarvig.

Men bra på barn. Yes. Igen.